Ryttaren...
Ryttaren bör kunna lyssna på hästen och känna dess rörelser för att vid behov kunna påverka. För att kunna lyssna behöver man kunna ”vara tyst i sin kropp” – alltså bara vara utan att göra. Många gånger har vi väldigt mycket för oss när vi sitter till häst, helt omedvetet! Spänningar, inlärda hjälper osv…
För att ryttaren ska kunna inverka på bästa sätt (hälsosamt och effektivt) bör ryttaren veta varför, vad, när, var, hur och hur mkt detta bör göras.
En fråga som man då och då också bör ställa sig är:
Gör jag som ryttare verkligen det jag tror att jag gör?
Ryttarens sits bör i utgångsläget vara neutral – dvs inverka så litet som möjligt på hästen. Detta uppnås genom en balans mellan stabilitet och följsamhet i ryttarens kropp. Det finns ryttare som har det naturligt. Vi andra får lägga ner hårt arbete för att komma så nära som möjligt. …
Stabiliteten påverkas av skelettets och ledernas utformning i kombination med den djupa inre hållningsmuskulaturen. Följsamheten är ett resultat av bl a ledrörlighet, grad av muskelspänning samt förmåga att förnimma rörelser.
Gemensamt för både stabilitet och följsamhet är att båda är träningsbara både med och utan häst och att allt börjar med kroppsmedvetenhet…
Ty det är bara det man är medveten om som man kan förändra…
Då kan det vara bra om ens ridinstruktör är sjukgymnast också och kan se vad som behöver tränas och hur…
Ridundervisningen sker som privatlektioner och/eller i kursform.